HEJ

I går skrev jag prov till klockan nio, sedan skulle jag gå på museum men det öppnade visst inte förrän klockan elva, så då fick jag ta och köpa en kopp te och studera lite substantiv som inte vill böjas på vanligt vis. Klockan tio öppnade diverse saker, däribland second handaffärer så jag köpte två kjolar och så föll jag till sist för vinterns största hype och köpte en body också. (Mina klädutgifter denna månad är nu uppe i ca. 10 kr.) Sen gick jag till etnografiska muséet och tittade på gamla stuginredningar, gamla saker, folkdräkter, religiösa bilder och annat. Det var fint och intressant och helt över förväntan faktiskt.

Fortsättningen av dagen blev lite seg, jag hade ju gjort så mycket redan. Jag åt, jag tänkte plugga och pluggade lite men det var tråkigt så jag gjorde ingenting, jag gick för att köpa en teaterbiljett till på söndag, men det fanns bara till på kvällen, så jag slog till på en sådan. Sedan åt jag och hade lektion där jag med fasa insåg att jag skulle till typ finaste teatern och var iklädd kortbyxor och sandaler. Skickade ett paniksms till mamma och pallrade mig iväg. Det blev inte så farligt, det vara bara en dam som tittade konstigt på mig. Jag såg en pjäs skriven av Witold Gombrowicz som är en stor polsk författare och "räknas till de största namnen inom den absurda litteraturen och teatern" (Wikipedia). Det var hursomhelst trevligt, första akten var verkligen väldigt bra, andra var verkligen väldigt konstig. Jag blev berörd och förstod kanske mer saker om livet eller om att vara polack. Oj, tänk bara denna tanke att ni åker bort någonstans, det blir krig i ert land och en dag förlorar ert land och ni kan inte återvända dit för det finns inte.

Medans jag satt på teatern satte Polen-Österrike-matchen igång, och Polen vann nästan och jag brydde mig inte så mycket, men när min söta förkrossade granne berättade att de slår sönder flaskor på gatan nedanför kändes det inte rättvist eller bra att Österrike skulle göra mål i nittiotredje minuten.

I dag har jag haft de sista slutproven. Sitter med en kastrull full med körsbär i knät (fast jag har ätit upp hälften) och har sommarlov, åhå.

Ok... Här tänkte jag skriva ett litet käckt inlägg med titeln fruktkalas, men sen ändrade jag till bärkalas eftersom jag tänkte att det ju är mer bär, och så tänkte jag skriva att bigarråer är det godaste som finns. Men. Eftersom jag måste göra noggrann research inför varje inlägg för att inte råka skriva något som inte är sant så blev allt komplicerat. Först så är körsbär en frukt, ok, det är inte så konstigt egentligen. Sedan så trodde jag att jag hade lärt mig att bigarråer är söta och körsbär är sura, och ställt in mig på att säga bigarråer och att det är ett ganska roligt ord det med, fast jag tyckte körsbär var finare. Nej! Bigarråer är en underart eller något till sötkörsbär (syskon till surkörsbären). Eftersom bigarråer främst mognar på hösten eller slutet av säsongen så är det jag proppar i mig högst sannolikt sötkörsbär. Så alltså, sötkörsbär är nog bland det godaste som finns!

Nu måste jag plugga lite fraseologi. Typ som att solen går upp och att något går i bitar. Fast på polska, och inte solen för det kan jag redan. Hejdå!

Min hälsostatus är så här: Jag är förkyld, mina ögon känns lite torra för jag har linser fast jag är förkyld, jag har ont i munnen för att mina visdomständer tycker att det är en bra idé att växa mera alternativt munnen är mer känslig för att jag är förkyld. Munontet är värst. Det är så ovärt att ha ont i munnen. Jag har inte ens något kamomillte att dricka... Kanske borde gå och köpa det för jag glömde att köpa toapapper när jag handlade förut men jag orkar inte gå till någon affär. Men jag är ganska glad ändå, för min söta granne frågade om jag vill gå och titta på drakföreställning vid floden i kväll. Så här är det: från femte till åttonde juni är det Kraków-dagar och i dag har det varit en drakparad och på kvällen ska det vara något spektakel, ljusshow och grejor vid och på floden. (Nej, det är inte konstigt med drakparader, det bodde nämligen en drake under slottet här o.s.v. för längesedan förstår ni...)

Jag var på drakparaden, det var både bra och dåligt. Dåligt: jag fick stå och vänta i 45 minuter, det var trångt, jag blev ledsen av denna tävlingen för små barn: "vackraste prinsessan och duktigaste riddaren. "Drakarna är snälla så prinsessorna måste inte vara rädda, de behöver baara vara vackra." Bra: när jag väntade så spelade de diverse musik, och däribland svensk! Och inte vad som helst, något stort och känt eller så, utan först Amy Diamond och sedan Basshunter! Och inte Boten Anna, utan uppföljaren. På svenska. Hihi, det roligaste var att precis när jag hade identifierat låten sade en tant framför mig: "De spelar så fina melodier." En annan bra sak var väl drakarna, de var ganska roliga.


Dagisbarn.

Nu måste jag äta maaat så att jag orkar vara vaken tills i kväll. Och jordgubbarna då. Kefir med jordgubbar och pistagenötter och mackor kanske.

Fria val med rättså högt valdeltagande.
Liten korruption och fuskmentalitet.
Välfärdssamhälle.
På god väg mot jämnställdhet.
Tolerant mot olika sexualiteter, religioner o.s.v.
Ordentlig uppdelning mellan stat och religion.
Fungerande sjukvård.
Fungerande utbildninsväsende.
Pålitliga samhällsinstutioner i allmänhet.
God levnadsstandard.
Hög miljömedvetenhet.
Bra TV och radio utan reklam.
Bra tåg.

Såklart kan allting bli bättre, och jag tycker inte att man ska nöja sig med det som det är, men det är mer ett tema för ett första maj-inlägg, eller någon annan dag.

För  V I  H A R  D E T  S Å  S J U K T  B R A  I  S V E R I G E  och det måste man också tänka på. (Min granne från Kazakstan sa att det är som i en saga.)

Jättemycket fin natur och allemansrätt.
I stort sett inga farliga djur och insekter.
Friskis & Svettis.
Röda stugor.
Ordentliga, jättegoda våfflor.

Här är huset. Det är över tvåhundra år gammalt. Förut hade det halmtak men taket läckte in. Det är i dåligt skick och ligger bland diverse fula nya hus precis vid en gata. Jag skulle vilja ta det och de fina gamla möblerna och katterna som är i och flytta det till någon bra plats, renovera det och flytta in. Ovanför ingången till källaren, där vid fönstret, är det lite snett. Min mormor berättade att det blev så när en bomb landade. Landade, bomber landar väl inte? Föll ner? Hursomhelst sa hon det helt oberört som att det var en helt vanlig sak medans jag reagerade Oj! Och sedan tänkte jag hur olika upplevelser, referensramar, nej jag hittar inget bra ord, vi har. När jag åker dit igen måste jag fråga mer om grisen och geten de hade bak i en tillbyggnad och hur det var när hon var liten.

I går satt jag i solskenet på en bänk. På en annan bänk satt ett äldre japanskt par. Jag satt på min bänk, de satt på sin bänk. Efter ett tag kom kvinnan i paret fram till mig med en karta, försiktigt och bugandes. Hon ville ha hjälp med spårvagnsnummer och jag hjälpte till så gott jag kunde, varpå hon gick tillbaks till sin bänk. Så sitter jag där på min bänk i solen, när kvinnan kommer fram igen, med ett vitt paket med blommor och japanska tecken på. Hon pekar på teckenen och säger att det är japanese calligraphy och ger det till mig, och så får jag några japanska kolor också, medans mannen tar ett kort på oss. Jag tackar så mycket och hon tackar ännu mer och går tillbaks till sin bänk. Så sitter jag där med ett japanskt paket och godis i väskan. Efter en liten stund kommer de till mig igen, och undrar om de får ta ett kort. Kvinnan sätter sig brevid mig och mannen tar ett kort på oss först med en polaroidkamera, och sedan med en vanlig digitalkamera. Polaroidbilden får jag i present! Jag tackar och de tackar ännu mer och går tillbaks till sin bänk. Jag sitter på min bänk och är jätteglad.

När jag kom hem och öppnade paketet visade det sig vara äkta japansk mix. Det är coolt tycker jag.